SÅ rädd är jag!

En lustig grej hände mig förra veckan. Hade varit och handlat kattmat efter jobbet och var på väg hem. Klockan var väll runt 21 tror jag. Vägen mellan affären och hemmet är inte den mysigaste att gå när det är mörkt. Man måste passera bla. ett hem för mentalt sjuka, en läskig stor mörk skola plus en stor mountainbike-bana som är omringad av stora farliga träd (eller nu är det avverkat där, men det var läskigt förr i alla fall). Mörkrädd som få som jag är brukar jag alltid se till att prata i telefon när jag går där, känner mig mer skyddad på något sätt. Denna kväll var Karin Wallin mitt offer. Jag gick med raska steg och när jag kom in i det kritiska området (cykelbanan) mötte jag någon som jag tyckte såg ut som en farlig invandrare. Denne hejade lite misstänktsamt och halvvände sig om efter mötestillfället och skrattade lite mystiskt. Jag blev livrädd och tänkte att nu blir jag våldtagen och mördad bara för en påse kattmat. När jag gått en bit till sa jag till Karin "Fy fan vad vidrig! Jag mötte en turk som hejade och vände sig om efter mig". Karin tyckte inte jag skule vara ute och gå själv så sent, men kattjävlen måste ju ha mat tyckte jag. Hur som helst så gick allt bra och jag kom hem helskinnad.
Dagen efter i bilen på väg hem till Sollefteå tar Petter upp sin mobil och visar ett meddelande han hade fått från Jonny (Petters kompis och tillika våran granne) kvällen innan. Där stog "Säg till Sara att hon ska hälsa när man möter folk man känner". Haha, det var alltså Jonny som var våldtäktsmannen. Mycket lustigt, säger ganska mycket om mörkräddhet (finns det ordet?) tycker jag. I fortsättningen ska jag i alla fall kolla upp när jag möter någon.

God natt! 

Kommentarer
Postat av: mamma

Dä ä bra att du är på din vakt.

By the way, golvet i lillatuga är slipat nu - dööösnyyygt!

Och veden ligger i travar på andra sidan vägen Benkas!. De´ru!

2009-04-03 @ 21:15:02

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0