saraeng

Såhär i juletid är det många blogglovers som skriver om traditioner kring jul. Mycket trevligt att veta hur alla andra firar jul, man brukar ju i regel inte vara med några andra än sin egna släkt på julen. Förutom förra året då jag och tomten gjorde ett litet gästspel hos Wallins. Hur som haver så började jag tänka på en grej i min släkt. Tillåt mig berätta om det Lidénska fenomenet "barnbordet".
Skulle tro att det föddes någon gång på 80-talet när släkten utökades med barn, barnbarn och syskonbarn. Min släkt är ganska stor. Själva stommen var mormor och morfar, sen kom fyra småjänter som växte upp och skaffade egna familjer. Sammanhållningen är total och alla dop, jular, påskar, stora födelsedagar mm ska firas med alla närvarande, enda giltigt förfall är egen begravning. Åtminstonde var det så förr bör jag tillägga.

Nu till barnbordet. Det uppkom alltså ett vuxenbord och ett barnbord då det begav sej. Alla barn ( ca 10 st) placerades vid detta barnbord. När jag blev lite äldre insåg jag denna uppdelning och längtan efter att komma till vuxenbordet växte och växte. Jenny, den äldsta av alla kusiner fick sätta sej där först av alla om jag inte missminner mej. Sen fortsatte det med Elin, Johan, Tomas, Emil och Madde (ska tilläggas att de äldre vid vuxenbordet ramlade av pinn i ungefär samma takt, alltså blev platser lediga) Således borde det varit Erik som stog på tur. Efter Erik kom jag. Besvikelsen var stor när jag år efter år väntade på att Erik skulle uppgraderas men till slut insåg att det inte skulle hända. Resultatet är alltså att vi är fyra styckna som fortfarande sitter vid barnbordet och skäms. Om vi har tur ibland så behövs bara ett bord och då får vi sitta med dom vuxna. Det är lite skrattretande ibland när mamma säger "Sara, duka barnborde" och vi som sitter där är 23, 22, 21 och 16... Väntar fortfarande på en hedersplats vid vuxenbordet!!