saraeng

Balders ballar. Bilen startade inte trots nytt batteri. Linka var där och stöttade mig under hela processen. Bytte batteriet, tog ett bra tag innan vi fick det på plats kan jag säga. Skruvade fast polerna och startade den. Inte ett ljud, jo förresten. Ett litet klickljud var det enda som uppenbarade sig. Ringde bröderna och dom rekommenderade att ta bort polerna och försöka regöra dom. Gjorde detta, försökte bämda port pluspolen i ca 10 min och till slut gav den jäveln med sig. Redgjorde, putsade och slipade, satte tillbaks dom. Startade, och inte ett ljud, inte ens ett litet host kunde den bjuda på. Jag och Linka stog och skrek och var förbannad för att ingen kom och erbjöd oss hjälp. Där står man på parkeringen, två tjejer med trynet i motorhuven och svär och ingen kan förbarma sig över oss. Det är Uppsala det. Börjar bli lite lätt irriterad på att jag inte kan något om bilar. Mina bröder har det ju i blodet så varför kan inte jag? Emil försökte förklara att jag skulle följa en kabel från pluspolen som skulle gå till startmotorn för att jag skulle undersöka om det var den det kunde vara fel på. Skulle se ut som en svart liten låda tydligen. Letade och letade och hittade ca tre små svarta lådor. Kom inte fram till vilken som var startmotorn.

Nu blir det buss eller tåg hem. Eller om Johan kan rädda mig och komma ner på söndag och laga den. Har jag köpt det där batteriet i onödan ska biljäveln få veta att den lever, eller att den inte lever.
 
Måste lugna mina nerver nu känner jag. Jag och Linka frös som aldrig förr i alla fall. Vi åkte i hennes bil, från 84 eller nått som fortfarande behagar att starta, ner på stan och köpte en förlovningspresent till Hevin från Linka som gick på 800 kr. Linka hade stor ångest över att hon gjort av med 1000 kronor. Jag försökte lugna henne med att det bara var 800 och inte 1000. Kan inte påstå att det hjälpte. Vi gick på Storken och tog en varm chocklad och jag åt en macka. Har inte varit där sen gymnasiet. Stället var inrökt på den tiden, som en oas av cigarettrök när man klev in där. Man hade huvudvärk och astmaanfall varenda gång man gick därifrån, ska tilläggas att jag då inte har astma. Så rökigt var det. Men det är borta nu, mycket trevligt tyckte vi. Satt och fikade i några timmar, gick på stan och gränby. Sen åkte vi hem och drack kaffe och kollade på Elvis på youtube. Och nu har Linka åkt och jag sitter här i min ensamhet, utan fungerade bil. Gud ska veta att jag tycker han är orättvis som bestraffa mig på detta vis. Hade varit enklare med en förkylning eller en vagel. Men men, jag måste ha varit något mycket hemskt i mitt tidigare liv, kanske en trojansk häst eller nått, vad vet jag.


Någon som ser en startmotor i krokarna?