Täta grannar

Började dagen med att mamma ringde och sa att hon känner någon som känner någon vars man är bilmekaniker som kan hjälpa mig i eftermiddag. Bingo! Väntar med spänning på att han ska komma klockan fem. Har tagit en promenad idag också, med Petter. Gick förbi min gamla skola där jag gick gymnasiet. Känns alltid lika skumt att gå förbi där. Känns som att det var ett år sen jag tog studenten, men det visade sig att det är snart tre. Tiden går så fruktansvärt fort nu, börjar få panik. Måste göra något med mitt liv snart. Varje gång jag går förbi där brukar jag möta en gammal lärare. Och mycket riktigt, idag mötte jag min gamla psykologilärare. Tror inte hon kände igen mig dock.

Imorrn är det en vecka kvar till julafton. Måste ta mig i kragen och få lite julkänsla snart. Om jag hade pengar skulle jag gå på stan och handla julklappar idag, men som den fattiglapp jag är så blir det inget av det. En gång kyrkråtta, alltid en kyrkråtta som Karins mamma Ewa brukar säga. Tänk om man bodde i Norge. Har hört rykten från säkra källor (min svärfar som är norrman) att i Norge får man minsann oskattad lön till jul. Det vore fint. Slippa skatta en månad. Mycket bra koncept tycker jag. Men Sverige är väll en kyrkråtta i jämförelse med Norge. Konstigt eftersom vi ändå är grannar. Fast jag är ju i och för sig kyrkråtta i jämförelse med våran granne som värkar vara ganska tät. Appropå våra grannar. För att komma in till våran lägenhet måste man gå förbi deras köksfönster i loftgången. Är snarast en omöjlighet att inte titta in i deras fönster när man går förbi, är liksom en reflex. Och varje gång sitter mannen i huset i soffan och möter min blick när han hör att det är någon som går utanför. En sekunds pinsamhet uppstår innan jag passerat fönstret och är på säker mark igen. Vissa gånger står dom och lagar mat i köket, eller sitter vid datorn. En gång stog han på köksbordet i bara klasonger och försökte byta en lampa i taket. Olyckligtvis var Karin med då och stannade upp och stirrade och därefter började tjuta av skratt. Han såg oss och log lite generat. Efter det har han i alla fall en t-shirt på sig.


Jag och Karin för ett (tre) år sen


Kommentarer
Postat av: Mamma

vilket jäkla klater med bilen! Det är roligt att lädsa din blogg, Sara! Nu behöver vi ju inte prata med varandra...(:-

Hoppas biljäveln håller nu!

Kramar Ma

2008-12-16 @ 22:21:21
Postat av: Anonym

vilket jäkla klater med bilen! Det är roligt att läsa din blogg, Sara! Nu behöver vi ju inte prata med varandra...(:-

Hoppas biljäveln håller nu!

Kramar Ma

2008-12-16 @ 22:22:12
Postat av: Fröken Wallin

Olyckligtvis??

Korigera Fröken Engström..

2008-12-17 @ 21:28:28

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0