saraeng

Igår kan ha varit min otursdag genom alla tider (bortsett från incidenten med stykjärnet då). Hade lönesamtal som gick åt skogen. Konstigt vad man prioriterar som arbetsgivare. Men men, fick iaf högsta ökningen av alla antällda, känns som om det kvittar i detta läge men det är ju alltid nått att glädjas för. Efter det mötet åkte jag till jobbet, kände mig inte så motiverad till att jobba men det ska ju göras liksom : ) Som tur är finns det ju underbara människor på mitt jobb som ALLTID får en på bättre humör! Jobba hur som helst till halv tio och åkte på coop och handlade. När jag kom ut till bilen spöregnade det och jag började leta efter bilnyckeln i väskan. Inget resultat. Plockade ut allt innehåll (vilket är ganska mycket) men den jävlen var borta. Gick in på coop igen och ställde mig under en lampa och letade vidare. Ingen nyckel. Gick till kassan där jag betalade och frågade om hon hade sett den. men självklart inte. En kvinna som stog och packade sina varor tipsade mig om att ta av mig jacka, tömma alla fickor, tömma väskan på bandet bredvid henne. Hjälpte inte mycket. Lämnade in min kasse i informationen och gick in i affären och letade. Nu hade även två anställda på coop engagerat sig i letandet. Precis i det ögonblick jag började inse att det var kört hörde jag hur batteriet på min mobil gav upp och mobilen dog. Typiskt. Visste också att Petter satt hemma och tittade på när Barcelona spelade kvartfinal i Champions leauge, vilket i hans ögon är jämställt med den dagen han får barn. Så jag visste att extranyckeln var minst två perioder á 45 minuter plus eventuell förlängning bort. Nosade igenom hela coops skitiga golv. När jag är på väg mot informationen och ska låna telefonen känner jag ett fack i väskan som jag inte har letat i. Ett litet litet innerfack med en liten liten dragkedja. Där i låg nyckeljävlen. Självklart. Åkte hem med svansen mellan benen, kommer dröja ett tag innan jag besöker coop igen.