saraeng

Kom och tänka på en mycket konstig grej jag sysselsätter mig själv med när jag är och handlar. Det är nämligen så att jag är vuxen. Jag har ett Icakort. Och inte nog med det, jag har ett Icakort som börjar bli väldigt väldigt utslitet. Det senaste halvåret går det inte att dra det i kortläsaren på affären och jag måste lämna det till kassören som får dra det i kassan, eller i värsta fall slå in varenda liten siffra på kortet. Situationen i kassan ser alltid ut som följer: Jag lägger varorna på bandet, hejar automatiskt på kassörksan, går fram till kortläsaren och drar mitt Icakort. En text kommer upp "Oläsligt kort, försök igen", varpå jag drar igen, varpå samma text fortsätter komma upp på den lilla skärmen. Jag fortsätter ända tills texten "Lämna kort till kassör" kommer upp. Då gör jag naturligtvis detta och säger lite försynt "ojdå, det här kortet funkar visst inte" även fast det inte kom som en överaksning för mig precis. Kassören drar mitt kort i kassan och det fungerar, jag drar mitt vanliga betalkort och proceduren är över. Ikväll på vägen hem på affären slog en tanke mig. Varför i hela helvete står jag och drar kortet fram och tillbaka när jag ändå vet att det inte kommer fungera? Det är ungefär som när en lampa går sönder och man trycker på knappen ett par gånger för att verkligen försäkra sig om att man måste byta. Sen kom en till tanke. Undra hur mycket tid jag sammanlagt har slösat på att dra kortet i onödan 4-5 gånger per handlingstillfälle det senaste halvåret? Sen kom en tredje och kanske den bästa tanken. Jag borde nog beställa ett nytt. Men hur lätt är det att komma ihåg, enda gången jag tänker på det är ju just när jag handlar (och nu när jag skriver detta då). När jag kommer hem är problemet som bortblåst.

Nästa gång ska jag lämna fram det direkt serru, utan prut.

Dagen har bestått av jobb i 14,5 timmar, så det finns inget intressantare att berätta om än icakort idag.

Sov gott!