saraeng

Förställ er mig idag. Jag har inte klätt på mig på hela dagen, jag har haft morgonrocken. Jag har sminket kvar sen igår. Det enda vettiga jag har gjort är att plocka ur diskmaskinen. Sovit några timmar i omgångar har jag också gjort, varvat mellan soffan och sängen. Petter är också sjuk. Han kom hem tidigare från jobbet igår och var allmänt dålig han också. Vi har sett sammanlagt fyra serier och två filmer under dagen. Petter slöpade iväg sig till affärn och köpte lite nödvändigheter, såsom ravioli, godis, pistagenötter och blåbärssoppa.

Jag har frossa, svettas och fryser om vartannat, knarkar panodil, har en hjärna som känns som två storlekar mindre än sjävla skalet. Också ångsten såklart, ångesten av denna jävla karensdag. Tänk att på mina nästa 3 år på jobbet har jag inte varit sjuk en enda gång. Och nu när jag väl blir det måste jag betala 1000 kronor för att få vara hemma och ligga i sängen och må skit. Det är lustigt tycker jag. Nästa val ska jag rösta på dom som vill ta bort karensdagen, om det nu är regeringen som bestämmer det.

Nu sak jag ta två panodil och läga mig i sängen och försöka sova, vilket var ett problem inatt då jag låg vaken mellan 03-07.

Ojojojoj, om ni bara kunde ana hur synd det är om mig. Nu fattas bara snuva som är det absolut värsta jag vet.