saraeng

Aldrig kan man få glädjas åt den där jävla bilen. Jobbade kväll igår och på väg hem hörde jag att stereon började hacka misstänktsamt. Stängde av den men den fortsatte. Parkerade och donade och stängde av bilen, tog ur nyckeln men den fortsatte låta. En lampa tändes i mitt hjärnkontor och jag tänkte att det nog är stereon som stått och dragit tjyvström så bilen varit död i några månader. Ringde min far och han försökte coacha mig i att få ut stereon, vilket självklart var omöjligt. Inte mycket att göra kom vi fram till, hämtade dock en skiftnyckel och tog av minuspolen från batteriet så den inte strömmen skulle dras ut. Gick ut imorse glad i hågen för att det var sol ute och för att jag hade lyckats överlista bilen en gång för alla. Öppnade dörren till bilen, slängde in väskan och bilnyckeln, öppnade huven och smällde igen dörren. Satte på minuspolen lite snyggt och hörde centrallåset låsa upp resten av dörrarna. Eller? Ni som är mer mekaniska än jag förstår ju resten. Smällde igen huven och skulle öppna dörren: LÅST! Den hade alltså inte låst upp utan låst alla dörrar. Röck i handtaget några gånger, svar negativt. Bilnyckeln och min väska var alltså inlåst. Reservnyckeln hann jag tänka innan jag tänkte att den är i Sollefteå hos min kära bror. Ringde denna bror och disskuterade diverse tillvägagångssätt. Alternativ ett: knacka en ruta, alternativ två: skicka reservnyckeln. Valde tvåan och nu är nyckeln förmodligen nånstans i Sveg dit all post tydligen kommer förr eller senare, eller är det Ånge? Hur som helst så ringde jag Linka, klockan var ju ändå åtta på morgonen och det har inte hänt sedan 80-talet att hon har sovit längre än till sju. Mycket riktigt var hon vaken och var här på två röda. Snacka om räddare i nöden, tack för det babe! Petter hämtade mig idag och han har gett mig pengar så jag kan ta bussen till jobbet imorrn då han jobbar, tack för det med : )

Slutsats:
*Blogga aldrig om att en bil går bra
*Undvik att ha reservnyckeln 40 mil norr
*Släng stereon